År 2005 inledde Margareta Johansson ett experiment med manipulation av snötäcke på myren Storflaket i Abiskoområdet. Syftet med experimentet var att registrera hur ökad snömängd, vilket förutspåddes för framtiden, skulle påverka permafrost. Experimentet har resulterat i massiv upptining av permafrost och ett tjockare aktivt lager i de manipulerade ytorna.

En ny studie (Olid et al, 2020)där Johansson är medförfattare, från samma fältplats, visar att nettoutsläppen av koldioxid som i allmänhet förväntas öka med tinande permafrost, inte ökade. Detta trots det tjockare aktiva lagret som nästan tredubblade den tillgängliga mängden gammalt kol i marken. Anledningen till resultatet är att det ökade tillgängliga kolet kompenseras av en minskad koldioxidförlust i den övre delen av marken på grund av en sjunkande yta och följande vattendränkning.

Den nya studien publiceras i Global Change Biology; Decade of experimental permafrost thaw reduces turnover of young carbon and increases losses of old carbon, without affecting the net carbon balance. Glob Change Biol. 2020;00:1–13. https://doi.org/10.1111/gcb.15283