Markku Rummukainen
Professor
Skogens klimatnytta 2.0 – Klimatomställning nästa
Climate benefits of forests 2.0 - time for climate transformation
Författare
Summary, in Swedish
Det skogsbruk och den skogsnäring vi har idag har formats i en annan tid och under andra förutsättningar än de som råder nu. Hur man än ser på klimatfrågan innebär den en ny dimension som återstår att fullt ut inkorporera i bedömningar och beslut om mål och styrning, hos skogsägaren, skogsindustrin och i politiken. Vid sidan om produktionen av träråvara måste nu också klimatnyttan ses som ett mål. Här har man i Sverige ännu inte nått ända fram.
Skogen är idag till nytta för klimatet när den växande skogen binder kol och när träråvara ersätter (substituerar) fossilintensiva produkter. Dessa nyttor är dock inte ett resultat av en genomförd klimatomställning inom skogsbruket. Den rådande balansen mellan skogens kolsänka och användningen av träråvara med substitution, är inte en medveten avvägning, utan huvudsakligen ett resultat av ett långvarigt produktionsfokus och rådande traditioner och marknader. Skogens klimatnytta skulle kunna vara betydligt större än idag och vara ett ännu viktigare bidrag till att uppnå klimatmålen. Forskningen pekar på flera vägar för att åstadkomma en sådan utveckling. De handlar både om att säkra och förstärka skogens kolsänka och att få till en mer klimateffektiv användning av träråvaran.
Att värna och öka kolsänkan är centralt för klimatmålen. Idag är trenden att kolsänkan i skogen minskar, vilket innebär att avståndet till bindande klimatmål växer. Om denna utveckling fortsätter, ökar det behovet av ytterligare utsläppsminskningar inom andra sektorer för att nå klimatmålen. Detta skulle troligen öka kostnaderna för att uppnå en sammantagen utsläppsminskning, samtidigt som man inom skogsbruket skulle gå miste om synergier med andra mål, inte minst för biologisk mångfald. Inom skogsbruket skulle förlängda omloppstider och ökad avsättning, även av äldre skogar, kunna bidra till en ökad kolsänka. Det är också viktigt att stärka skogens motståndskraft, eftersom risker för skogsskador förväntas öka med en fortsatt klimatförändring.
Att använda träråvara som tas ut ur skogen för produkter är viktigt, men när träråvara skördas minskar samtidigt kolsänkan på skogsmark, och nettoutsläppen av koldioxid från skogsmark ökar. Därför är det också viktigt dels hur mycket träråvara som tas ut från skogen, dels vilken sorts produkter träråvaran används till. Idag går en stor del till kortlivade produkter och endast en mindre del till produkter som kan fungera som kolsänkor eller som är förknippade med ett högt substitutionsvärde. Detta är också något som måste förändras om Sverige ska kunna nå uppsatta klimatrelaterade mål.
Det finns mycket att vinna på en omställning av skogsbruket. Åtgärder i skogsbruket som förstärker klimatnyttan kan ha positiva effekter på enskilda skogsägares möjligheter och ekonomi. En medveten utveckling där mer av träråvaran används till dels nya, dels långlivade produkter kan bidra till ökad klimatnytta, samtidigt som skogsnäringens långsiktiga utveckling gynnas. Samhällsnyttan förstärks vidare när staten på ett kostnadseffektivt sätt kan nå relevanta mål och internationella åtaganden på klimatområdet.
Det som krävs för en förändring är en skarpare politik som samordnat skär genom både skogs-, närings-, klimat- och miljöpolitiken, samt träffsäkra styrmedel som harmonierar politiken med de uppsatta klimatmålen. Sådana styrmedel kan till exempel omfatta förstärkt information och rådgivning från myndigheter till skogsägare, ersättningar för förstärkt kolsänka, eller stöd för åtgärder som ger synergier mellan naturvård och klimatarbete. Att industrin satsar på nya produkter som ger större klimatnytta än dagens mix är också mycket viktigt. Från forskarhåll, slutligen, behövs analyser och experiment med gemensamma eller mer transparenta antaganden och systemgränser.
Skogen är idag till nytta för klimatet när den växande skogen binder kol och när träråvara ersätter (substituerar) fossilintensiva produkter. Dessa nyttor är dock inte ett resultat av en genomförd klimatomställning inom skogsbruket. Den rådande balansen mellan skogens kolsänka och användningen av träråvara med substitution, är inte en medveten avvägning, utan huvudsakligen ett resultat av ett långvarigt produktionsfokus och rådande traditioner och marknader. Skogens klimatnytta skulle kunna vara betydligt större än idag och vara ett ännu viktigare bidrag till att uppnå klimatmålen. Forskningen pekar på flera vägar för att åstadkomma en sådan utveckling. De handlar både om att säkra och förstärka skogens kolsänka och att få till en mer klimateffektiv användning av träråvaran.
Att värna och öka kolsänkan är centralt för klimatmålen. Idag är trenden att kolsänkan i skogen minskar, vilket innebär att avståndet till bindande klimatmål växer. Om denna utveckling fortsätter, ökar det behovet av ytterligare utsläppsminskningar inom andra sektorer för att nå klimatmålen. Detta skulle troligen öka kostnaderna för att uppnå en sammantagen utsläppsminskning, samtidigt som man inom skogsbruket skulle gå miste om synergier med andra mål, inte minst för biologisk mångfald. Inom skogsbruket skulle förlängda omloppstider och ökad avsättning, även av äldre skogar, kunna bidra till en ökad kolsänka. Det är också viktigt att stärka skogens motståndskraft, eftersom risker för skogsskador förväntas öka med en fortsatt klimatförändring.
Att använda träråvara som tas ut ur skogen för produkter är viktigt, men när träråvara skördas minskar samtidigt kolsänkan på skogsmark, och nettoutsläppen av koldioxid från skogsmark ökar. Därför är det också viktigt dels hur mycket träråvara som tas ut från skogen, dels vilken sorts produkter träråvaran används till. Idag går en stor del till kortlivade produkter och endast en mindre del till produkter som kan fungera som kolsänkor eller som är förknippade med ett högt substitutionsvärde. Detta är också något som måste förändras om Sverige ska kunna nå uppsatta klimatrelaterade mål.
Det finns mycket att vinna på en omställning av skogsbruket. Åtgärder i skogsbruket som förstärker klimatnyttan kan ha positiva effekter på enskilda skogsägares möjligheter och ekonomi. En medveten utveckling där mer av träråvaran används till dels nya, dels långlivade produkter kan bidra till ökad klimatnytta, samtidigt som skogsnäringens långsiktiga utveckling gynnas. Samhällsnyttan förstärks vidare när staten på ett kostnadseffektivt sätt kan nå relevanta mål och internationella åtaganden på klimatområdet.
Det som krävs för en förändring är en skarpare politik som samordnat skär genom både skogs-, närings-, klimat- och miljöpolitiken, samt träffsäkra styrmedel som harmonierar politiken med de uppsatta klimatmålen. Sådana styrmedel kan till exempel omfatta förstärkt information och rådgivning från myndigheter till skogsägare, ersättningar för förstärkt kolsänka, eller stöd för åtgärder som ger synergier mellan naturvård och klimatarbete. Att industrin satsar på nya produkter som ger större klimatnytta än dagens mix är också mycket viktigt. Från forskarhåll, slutligen, behövs analyser och experiment med gemensamma eller mer transparenta antaganden och systemgränser.
Avdelning/ar
- Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC)
Publiceringsår
2024-06-18
Språk
Svenska
Publikation/Tidskrift/Serie
CSC Syntes
Issue
8
Fulltext
Dokumenttyp
Rapport
Förlag
Centre for Environmental and Climate Research (CEC), Lund University
Ämne
- Climate Research
Nyckelord
- climate adaptation and mitigation
- forestry debate
- forest carbon uptake
Aktiv
Published
ISBN/ISSN/Övrigt
- ISBN: 978-91-987132-6-8