INES har lång tradition av forskning kring ökenspridning och erosion, framförallt i torrområden. Under 1970- och 1980-talen producerades en rad doktorsavhandlingar inom detta forskningsfält. Sedan 1990-talet har institutionen fortfarande drivit forskning med fjärranalys som bas men inte med inriktning på erosionsproblematik. I detta projekt, som finansieras av Sida-Sarec och drivs i samarbete med National Council for Scientific Research, Beirut, Libanon och Centre National de Télédétection, Tunis, Tunisien återupptas detta forskningsområde med hjälp av ny teknik.

Hyperspektral satellitdata har funnits tillgänglig under ett antal år men forskningsområdet är fortfarande såpass nytt att det är relevant att undersöka hur man kan använda den här typen av data för att förbättra de studier av erosion och sedimentation som har gjorts med mer traditionell fjärranalys. Med hjälp av en fältspektrometer samlas reflektionsdata för olika jordar in över våglängsbanden från ca 350 till 1050 nanometer. Motsvarande våglängsband registreras av t.e.x Hyperionsensorn och det går att upprätta spektrala signaturer för att identifiera olika jordtyper.

Eftersom ytskiktet på jorden eroderas exponeras djupare liggande delar av en jordmån, som oftast har en något annorlunda reflektion än ytskiktet och det går därför att uppskatta vilka delar av ett landskap som är utsatta för erosion. Studieområdena ligger i Bekadalen i Libanon och i Matmatabergen i Tunisien. Projektet har genererat en master-uppsats.