Vatten i landskapet

Det naturliga nätverket av sjöar och vattendrag har avsevärt påverkats av uppdämning, dikning och avledning av vatten för konstbevattning. Dessutom orsakar stigande koldioxidkoncentrationer havsförsurning och ett förändrat klimat, där existerande ekosystem får nya roller samtidigt som nya akvatiska system skapas när permafrostjordar i norr tinar.

Växthusgaser och organiskt kol

Sötvattenssystem utgör en nyupptäckt källa till atmosfäriska växthusgasutsläpp som tycks representera ett flöde av samma storleksordning som upptaget av kol i världshaven, eller som kolsänkan på land. Det finns många olika hypoteser om orsaken till dessa utsläpp, men det råder allmän enighet om att de drivs av diffust grundvattenläckage av koldioxid och av reaktivt organiskt kol som sedan har en potential att brytas ned till koldioxid och metan i vattenmiljön.

Forskning på kolets och andra grundämnens kretslopp

Den akvatiska biogeokemiska forskningen vid INES tar en bred ansats i studier av kolets och andra grundämnens kretslopp i bäckar, floder, sjöar, regleringsmagasin, flodmynningar och marina ekosystem. Vi är särskilt intresserade av att karaktärisera reaktiviteten hos de organiska komponenterna av kol, kväve och fosfor. Särskild uppmärksamhet ägnas åt utsläpp av koldioxid från planktonlevande mikrober och åt överföringar av organiskt kol i akvatiska födovävar.

Delar av fältstudierna är inriktade på källvattenflöden och små avrinningsområden, där vi kan öka vår förståelse för de mekanismer som reglerar markexporten av kol och näringsämnen. Vi arbetar också med sjöar, floder och Östersjöestuarier, med särskilt fokus på flöden av biotillgängliga näringsämnen och på effekterna av terrestert organiskt material på syreförbrukande processer i kustnära marina ekosystem.